Idag längtar jag verkligen mest hem, det kommer kännas bättre imorgon, men det är något med såna här dagar som verkligen får en att känna ensamhet. Tacksam att man åtminstone bor i ett korridorsboende med trevliga grannar!

Denna helg var fin. Barnvakt åt bästa brorsönerna i fredags och så fick man besök av sambon igår, gick ut och åt och passade på att ha lite lördag eftersom att han mest jobbar nu, helgen då också alltså.

Ja, nu är det snart dags. Tänkt att jag lyckades få jobb. Det värsta är att jag ligger och jämrar mig just nu, men tänker jag efter på hur mycket bättre allt kommer bli så känns det bra, jag kommer till ro. Men jag är så rädd inför att ta ansvar, tror jag. Rädd att göra fel, rädd att vara för långsam, rädd att inte räcka till, att passa in. Men jag får fokusera på de bra sakerna, för en gång skull.
Jag kan äntligen köpa min fina skinnjacka, jag kan äntligen räkna mig som vuxen, äntligen få klart allting i lägenheten, äntligen kunna sluta leva på andras pengar, äntligen kunna unna mig saker utan att ha dåligt samvete, äntligen kunna planera en framtid, en resa som bara jag och Emil ska åka på. Allting kommer bli så annorlunda efter denna fredag. Jag kanske aldrig igen behöver känna ångest över att jag alltid är på språng. Nu kommer jag få vara hemma, i den lägenheten som jag älskar så mycket, med dess speciella drag och särskilda dofter.

På fredag tar jag examen, efter 2 år här i Norrtälje, slutet på en era kan man väl säga.