Inte för att vara sån, men fy *** vilken dag. Jag vet inte, jag har varit så uppriven i veckor nu tycker jag. Orkeslös och vill helst bara sitta och göra verkligen ingenting. Och jag har konstant hemlängtan, speciellt nu. Vad sjutton, tänker jag på mamma och pappa så känner jag för att grina - vuxet?

Nej, skulle inte tro det.

Usch, fattar inte. Och missköter sig i skolan gör man. Jag som skulle vara så motiverad den här terminen. Men jag tror jag stämmer bra in på en beskrivning kallad Ångest. Det är lite av en ny känsla för mig, eftersom att jag alltid har varit lite av en Hakuna Matata person. Men nu tänker jag så grymt mycket på framtiden och bara morgondagen kan skrämma vettet ut mig. Vad gör man vid dessa tillfällen? För jag är nämligen hemskt nära på att skaffa en personlig rådgivare!

Men som Barney säger:

"When I'm sad, I just stop being sad, and be awsome instead!"

Så därför tog jag en kaffe och satte mig framför en hel del bloggar. 

Hörhej!